Återbruk av en tidigare roman

Jag kände att jag tröttnat på romanen Balanskonstnären. Den opublicerade jag skrev under universitetstiden i studierna av Skapande svenska. Men nu förhåller det sig så att en roman först blir färdig när det i ansenlig utsträckning stryks, läggs till och formuleras om. Ett knep jag skall använda är att bland annat ändra namn på hela persongalleriet. Simpelt men kanske fruktsamt. Sedan skall jag ta mig an syftet med det hela det vill säga, vad kan jag vilja ha sagt. Det kallas sensmoral. Jag tänkte även skapa överblickbarhet så att jag vet vad jag egentligen i stora drag har sagt eller berättat om. Uppgiften blir nu att läsa texten löpande i en enda följd och återge huvuddragen. Det finns många verktyg och metoder att ta till. Jag skall göra ett tålmodigt försök. Hållbart är att ta vara på det som redan finns. Upplysningsvis kan jag tala om att jag använder skrivprogrammet Scrivener. Detta program fungera som man tänker och producerar. Se Scrivener.

Historiska spår

Under några dagar, med vistelser tillbaka i historiska spår besökte jag och min bror platsen där vi en gång bodde i mitten av femtiotalet. Platsen var rena historieskrivningen. Det första huset på platsen anlades 1620. Vi bodde sannolikt där 1955. Far byggde även en jordkällare. Vi gjorde då utflykter med små ryggsäckar gjorda av Gyllenhammars kartonger för havregryn. Även vi var mycket små den gången.

Lite längre ut där vägen tar slut

Dessa dagar är jag på besök hos min bror John och frun Kerstin i Filipstad. Vi har grävt i minnen om hur enkelt det var förr när mor skickade ut oss att leka, utan oro för någonting. Det fanns inte så många bilar då och vi bodde även de första åren lite längre ut där vägen tar slut.

Tar en halvfärdig roman

I våndan om vad jag skall skriva tar jag fram en tidigara skriven roman. Det var den jag skrev för flera år sedan vid mina universitetsstudiier i ämnet Skapande svenska. Jag hade blivit så trött på den att berättelsen gömdes undan. Jag har förstått att skapa en roman är ett mödosamt arbete med många om skrivningar och strykningar. Detta hade jag faktiskt ännu inte kommit in på när det gällde romanen med arbetsnamnet Balanskonstnären. Därför är det bara att ta mig an den berättelsen.

Sciencemixion baserad på en sann historia

Baserad på en sann historia skruvar jag berättelsen om mig själv. Inte för att teckna ett liv jag önskat utan helt enkelt en roande berättelse. Det kan bli det en lägra historia i flera mindre delar om en både vanlig och ovanlig människas liv och händelser. Jag skriver i tredjeperson med en allvetande berättarröst. Det kanske blir en ny genre kallad sciencemixion.

Mitt namn är Villroy, Villroy med enkelt V

Jag tröttnade helt på arbetet med den förra historien. Den som skulle handla om tiden framöver, om sådär en fyrtio år. Efter alla förberedelser tröttnade jag på historien jag egentligen aldrig påbörjade. I stället skall det bli det en lägra historia i flera mindre delar om en vanlig människas liv och händelser. Möjligen kommer jag att skruva en del i verkligheten genom att både sovra, utelämna och ibland försköna och förfula. Jag vill ha lite mera distans till berättandet varför jag kommer att skriva i tredjeperson. Men historierna bygger på mitt eget liv.

Fjällpaus

Det blev en ordentlig paus i skrivande och tänkande m kring att skriva. Åtta dagar i fjällen blev endast några kort strofer. Nu är det vardag igen och idéutveckling av skriv uppslag tar vid. På ett kafébesök i Umeå klämmer jag ram några tankar om nytänkt i skrivandet. Kan reportageformen och dagboksformen vara en gångbar idé. Det tror jag. Jag satt där uppe och blickade ner i Laivadalen, tror jag den heter.

2059 i stå

Det pågående romanprojektet gick i stå. Jag tröttnade helt enkelt på det hela. Sannolikt för att jag ägnat mycket stor tid och möda i att skapa Därför lägger jag projektet i träda och tar upp det längre fram. Förarbetet är som en investering och finns kvar. Kanske för att återupptas eller för att användas till någon annan skrividé.

Nu startar det mödosamma arbetet att hitta ett nytt skrivprojekt.

Mycket research innan

När jag nu arbetar med min roman som utspelar sig om fyrtio år behöver jag tänka ut hur det är då. Annars blir det inte trovärdigt. Inte heller får det bli en redovisning om all raffinerad ny teknik och nya forskningsresultat som då naturligtvis kommer att finnas. Jag är därför nödgat att göra relativt mycket research och läsa vad som kan tänkas gälla då. En frågeställning är bland annat, hur tänker människorna då? Jag arbetar med det fantastiska programmet Scrivener,  https://www.literatureandlatte.com/ .

Den tredje sektorn

Villroy Hellsing hade en lång karriär bakom sig. Nu var han endast en föredetting. Det var dock inte helt sant för alla minnen fanns kvar. Att det där med föredetting var något negativt i sin valör hade han fått klart före sig. Osökt kom han att tänkta på betydelser såsom avdankad person, gamling, person med föråldrad kompetens etcetera. Men Villroy hade kommit över allt detta. Nu vågade han vara en föredetting. Därför kunde han med distans se tillbaka på de olika erfarenheter han gjort. En av dem var upplevelsen att arbeta i den tredje sektorn, den ideella. Innan hans första intåg i den ideella världen trodde han att den vara en blandning av privat och offentlig sektor. Men snart fick han erfara att så var det inte. Den var något helt annat. Det hade visserligen varit till stor nytta att han arbetat både i den privata sektorn och den offentliga. Nej, den ideella var något helt annat. Men den offentliga är väl den värsta menade flera. Inte alls, ansåg Villroy. Däremot var den ideella sektorn var den mest nyckfulla, helt utan reglering och inte sällan utan moralisk ryggrad. Visst fanns det undantag men de ryggradslösa och omoraliska exemplen var för många. I flera dunkla vrår av den ideella sektorn kunde man tumma på moralen, ibland med förevändningen att i det privata näringslivet skodde man sig sannerligen. Dessa argument för kunde man även känna igen från den offentliga sektorn. I den tredje sektorn, den ideella, fanns inte annat en de stadgar som en viss organisation beslutat om. Och utifrån detta betedde man sig. Mobbing var inte helt främmande för vissa förtroendevalda. Hur många tjänstepersoner har inte känt av detta? Villroy hade grymt fått känna på. Men innan denna berättelse fortlöper skall verkligen sägas att det inom den ideella sektorn finns många riktigt goda exempel. Nu snart, dock lit senare, till en makaber historia. Den kommer i ett senare inslag.