Det är möjligt att planera ditt skrivande. I den allra första början av din skrivarkarriär är det enligt min mening inte helt nödvändigt att planera i detalj. Det viktigaste är att helt enkelt komma igång med skrivandet. Men ganska snart lär du behöva planera vad du skall skriva.

Du kan fundera på karaktärer det vill säga vilka roller som skall finnas med i berättelsen. Dessutom skall du naturligtvis ha en berättelse med handlingar och miljöer där du placerar dina karaktärer. Ibland får man fröet till en berättelse genom själva idén om en handling och ibland kommer från en karaktär man bestämt sig för.  Till hjälp för detta kan du även skapa en rollista med beskrivning av karaktärerna.

När man kommer till intrigen, det vill säga handlingen kan man skissa på dem genom att skriva ett så kallat [1]synopsis. Finjusterar man en handling kan man även tänka sig handlingen i flera olika scener. En del av planering innebär inte sällan att samla in fakta.

Börja gärna med att välja vilken typ av berättelse, deckare, fantasi (fiction), romantisk historia etcetera. Vad skall det handla om? Var skall det utspela sig? Vilka skall vara med? Fundera på flera uppslag.

  • Håll ögonen öppna och ta idéer från verkligheten. Kanske en nyhetsartikel, något som har inträffat du tycker är intressant och spännande.
  • Skriv ner idéer omgående när du får dem.
  • Bolla idéer med andra.
  • Vad har du för egna intressen?
  • Låna eller köp böcker som andra skrivit om att skriva.
  • Vad berör dig, upprör dig etcetera, kan ge idéer till berättelser.
  • Organisera dina idéer och uppslag.
  • Utveckla dem sedan.

Karaktärer och roller

Börja med att fundera på vem som skall vara huvudperson. De kan påverka det mesta för att inte säga allt genom att forma huvudpersonen till den du vill. Skall det vara en karriärmänniska, kanske en överlevare som varit med om svåra saker. Välj, vraka och skapa huvudpersonen. Lär känna personen, ge karaktärsdrag genom att låta personen handla, tala eller beskriv personen. Kom ihåg att först göra en lista med alla egenskaper och karaktärsdrag hos personen.

Miljö

Var skall det hela utspinna sig. Ibland kan man beskriva detaljerat om platsen. Skriv lite om känslorna som uppkommer på platsen. Men se till att inte beskriva allt utan låt en del saker bli över till läsarens fantasi då blir det gestaltande. Glöm inte att ta fram fakta, gör research.

Gör det spännande

I en berättelse skall det hända något. Det ger spänning och skapar nyfikenhet. Läsaren skall vilja veta mera och läsa vidare. Det är inte bara deckare som behöver ha spänning. Det finns faktiskt lågspänning som även den kan vara dramatisk att läsa. I samma anda handlar det om motsättning och konflikt i det som berättas. Man kan skapa spänning genom att utsätta huvudpersonen för något. Dessutom behöver läsaren känna för huvudpersonen och bry sig om den.

Det behöver inte vara spännande hela tiden. Det kan gå lite upp och ner under berättelsens gång. Då kan man titta närmare på den dramatiska modellen.

Berättarperspektivet

Du skall välja hur berättelsen återges. Skall det vara roligt, pladdrigt, allvarligt etcetera? Vem det är som berättar och i vilket tidsperspektiv som berättelsen utspelar sig i. ”Jag hade just kommit hem från resan till Kina” eller ”Han hade just kommit hem från resan till Kina”. Vanligaste är att skriva i ”tredje person”. Då berättar du om huvudpersonen som en han eller hon. Men din berättelse kanske passar bäst i jag-form eller att berättelsen ligger nära dig så att du själv är berättaren.

Då eller nu

Vanligast är att man berättar i imperfekt, såsom att berättelsen redan har inträffat. Skriver man sedan i presens som att det händer just nu behöver man vara på sin vakt att inte pendla fram och tillbaka mellan nu och då.

Genom att berätta i nutid, presens, skapar du större närvaro. Detta är ett grepp som ofta används för historiska berättelser för att förflytta läsaren till 1898. När Emanuel kliver in i kyrkan och sätter sig längst bak höjer prästen plötsligt sin röst. Han är upptäckt.

Stil, ton och tempo

En berättelse kan skivas på hur många sätt som helst. Den kan vara långsam, rolig, torr, sarkastisk, gammeldags, poetisk, allvarlig med flera. Ställ dig frågan, vilken stil passar till min berättelse? Eller kanske, vilken berättelse passar den stil jag har? Men att skapa stil och hantera stil kräver både övning och att läsa vad andra skrivit. Kanske du för övnings skull skall härma en författares sätt att skriva men dock inte kopiera vad hen har skrivit.

Börja berättelsen

Det finns heller inget rätt eller fel om hur en berättelse skall börja. Fånga intresset. En del berättelser börjar med en slagfärdig mening. ”Och prästen steg upp i predikstolen”. Andra med en dialog. Vissa startar med en relativt lång miljöbeskrivning. Gör inte inledningen för lång, i synnerhet inte om berättelsen är kort.

”Hej jag heter Villy, Villy med enkelt V. Jag är tjugosju år och skulle enligt läkarna inte bli mycket äldre. Men det blev inte så. Livet ville annat”.

”När den smala luckan dras ifrån hörs ett särskilt ljud. Jag glömmer aldrig hans smutsiga naglar när han räcker mig skålen och jag hinner knappt ta den innan luckan slås igen. Stanken. Ljuden. Mörkret.”

”Den stora svarta bilen bromsade in framför mig. Då förstod jag direkt”.

Berättelsens slut

Slutet på berättelsen är då man knyter ihop det hela, enligt den dramatiska modellen. Slarva inte med slutet för att du kanske har tappat kraften utan snickra länge på det och ansträng dig. Det kan vara flera frågeställningar som dykt upp under berättelsen som behöver ha sin lösning nu. Dessutom kanske du har haft ett djupare budskap med din berättelse varför en sensmoral behöver framstå.

Bearbeta texten

När du är färdig med texten, vilket kan vara en smärtsam sak, behöver du bearbeta den.  Det är inte lätt att göra det sista. I mitten kan berättelsen börja dö. Enklast kan vara början.

Låt ibland berättelsen ligga till sig en tid. Nu läser du högt för sig själv eller andra. Du kommer att stryka en stor del och skriva om. Stryk, stryk, stryk och skriv om, skriv om och skriv om. Du kan även be andra om hjälp. Det tar säkert minst lika låg tid att bearbeta texten som att skapa den.

Om det tar stopp

Om det tar stopp och skrivkrampen sätter in skall du inte ge upp. Olika författare har skilda knep för att komma vidare. Var medveten om att det förr eller senare blir motigt. En del sitter kvar i timmar, andra lyssnar på musik, några går en promenad, men släng inte bort något du skrivit utan låt allt vara kvar tills vidare. Ta reda på mera fakta. Gör en nu djupdykning i personerna. Prata med någon om texten.

Synopsis och den dramatiska modellen

En planeringsmetod är att tala om vad du skall skriva, var efter du sedan efterhand skriver din berättelse med detta synopsis som ramverk. Du kan gärna skapa synopsis (berättelsens ramverk) med tanke på den dramatiska modellen och låta den finnas som en mall och tanke i bakgrunden. Efter hand som berättelsen framskrider kan du ge akt på den dramatiska modellen. Det du inleder med bör uppfylla vissa krav i linje med hur den dramatiska modellen framskrider. Det är heller inte givet att en berättelse som den framskrider i verkligheten skall berättas i den ordningen (fabel) den inträffar, utan det kan göras på annat sätt med början i en frontflash med exempelvis en dialog eller en händelse. I nedanstående exempel börjar berättelsen om olyckan med en dialog. Därefter går du tillbaka till den tid då berättelsen inträffade.

Hur detaljerat ditt synopsis bör vara beror på vad du skall skriva och på hur du helt enkelt känner för att arbeta. Dessutom beror det även på om det är en lång eller kort berättelse och om det är en novell eller en roman. Du behöver pröva olika sätt.

Du kan kombinera både ditt synopsis med den dramatiska kurvan i en tankemodell. Exempelvis kan den dramatiska modellen följa berättarlinjen. Inom respektive huvudavsnitt, beskedet, första jobbet, sjukhuset, överlevnaden och livet efter, kan du även tänka dig flera mindre upptrappningar och att sedan nöja dig med en enda stor klimax mot slutet. Det betyder att utvecklingskurvan för berättelsens intensitet blir vågformad med små upptrappningar och mindre nedtrappningar. Så skulle den dramatiska kurvan efter fördjupningen om förhållanden i berättelsen bli något vågformat upp till ett tillfälle där överlevnaden äger rum.

Förenklad dramatisk modell

1. Inledning, presentation av huvudpersonen och konflikten.

2. Fördjupning där du fyller karaktärerna mer och stegrar konflikterna

3. Klimax, högsta nivån där du låter konflikten och handlingen ligga på sin topp.

4: Upplösning och vändning, där det allra mesta får sin upplösning och svaren ges.

5. Avrundning och kanske sensmoral och berättelsen klingar av till ett mera neutralt läge.

Dramatiska modellen

Anslag; Skapa förväntningar, ge vissa föraningar om huvudkonflikten, och framåtrörelsen inleds.

Presentation; Någon fördjupning omkring huvudspåren, bakgrund och sammanhang om huvudpersoner, och överblick av exempelvis personerna.

Fördjupning; Ge lite mera bakgrund till huvudpersoner och presentera motiv såsom drivkrafter, väck avsky eller sympati.

Upptrappning; Berättelsen trappas upp och motsättningarna förtydligas.

Klimax och höjdpunkt; Konflikterna och motsättningarna avgörs, förväntningarna som utlovades i anslaget uppfylls, läsaren får en bekräftelse på presentationen och fördjupningen, det hela blir trovärdigt. Nu är kulmen nådd.

Avrundning; Mot slutet; Händelserna trappas ner, det kan resultera i bedrövelse, i sorg, kanske triumf, saker och ting reds ut.

Premissen och budskapet; Hela berättelsens syfte, om det finns något, bekräftas och tydliggörs.

Respons

Respons innebär att någon annan läser din berättelse och har synpunkter på den. I denna kurs skall vi endast arbeta med positiv respons det vill säga påpeka sådant som vi tycker är bra. Det vi sedan i samma andetag kan göra är att tänka efter vad som inte behöver vara med. Ofta börjar man med att skriva mycket. Det är helt rätt, skriv mycket och sovra sedan. Det är ytterst vanligt att man skriver för mycket från början men så skall det vara. Det är inte alls meningen att du slaviskt skall följa modellen till punkt och pricka. Här kan du kanske skriva, Det är inte alls meningen att du skall följa modellen till punkt och pricka.

Skriv det du vill och stryka sedan det som inte skall vara med. Det är alltid så att vid de första genomläsningarna i en skriven berättelse finner man ut av att den kan förkortas. Ställ dig frågorna, om detta behöver sägas och varför är det med?

Den dramatiska modellen

Allt eller det mesta i berättandet i västerlandet vare sig det är film eller skrivna berättelser, följer den dramatiska modellen även kallad den dramaturgiska modellen. Se den dramatiska modellen som vägpinnar att köra efter. Det är inte alls meningen att du slaviskt skall följa modellen. Däremot är det viktigt att läsaren tidigt får en känsla för vad det är för slag av berättelse redan i inledningen (anslag) på berättelsen. Därefter kan du ge läsaren en viss mängd grundläggande information (presentation) för att bättre förstå vad som sedan utspelas. Längre in i berättelsen fördjupas (fördjupning) informationen om det som författaren finner viktigast att läsaren bör veta. I berättelsen kan man sedan förtydliga och trappa (upptrappning) upp konflikter eller motsättningar för att spänningen och intresset skall öka. Spänningen kan inte alltid vara på topp därför är det nödvändigt med smärre nedtrappningar och återhämtningar i berättelsen. Efter hand kan berättelsen ge förklaringar där personerna eller huvudpersonens känslor och upplevelser reds ut (avrundning). Vill du väva in en sensmoral eller ett budskap (premiss) i berättelsen kan även detta göras i slutet. När som helst kan du i sin berättelse även väva in överraskningar.

Om du vill att läsaren skall bli intresserad av att läsa nästa avsnitt i, bok, kapitel, filmavsnitt, kan du skapa en så kallad cliffhanger, som är någonting på slutet där läsaren inte får ett slutligt svar förrän i nästa avsnitt.

Dramatiska modellens olika delar

Anslag; Skapa förväntningar, ge vissa föraningar om huvudkonflikten, och framåtrörelsen inleds.

Presentation; Någon fördjupning omkring huvudspåren, bakgrund och sammanhang om huvudpersoner, och överblick av exempelvis personerna.

Fördjupning; Ge lite mera bakgrund till huvudpersoner och presentera motiv såsom drivkrafter, väck avsky eller sympati.

Upptrappning; Berättelsen trappas upp och motsättningarna förtydligas.

Klimax och höjdpunkt; Konflikterna och motsättningarna avgörs, förväntningarna som utlovades i anslaget uppfylls, läsaren får en bekräftelse på presentationen och fördjupningen, det hela blir trovärdigt. Nu är kulmen nådd.

Avrundning; Mot slutet; Händelserna trappas ner, det kan resultera i bedrövelse, i sorg, kanske triumf, saker och ting reds ut.

Premissen och budskapet; Hela berättelsens syfte, om det finns något, bekräftas och tydliggörs.