villroy

En författares författardagbok

Kategori: Eget berättande

Någonting nu men som inträffar då

Jag funderar starkt på hur förhållandet och tungpunkten i berättelsen skall vara mellan handlingarna (intrigerna) och kontexten, det vill säga det som är fiction. Jag vill ju inte på något sätt att romanen skall bli en redovisning av hur det står till om cirka fyrtio år utan hur berättelsen skall återges med avseende på framtiden. Om man blir utsatt för ett brott av typen inbrott och stöld i sitt hem, hur hanteras det? Dels vill jag flytta händelser som kan inträffa nu in i framtiden med den förutsättningen att det inträffar då. Men å andra sidan är det sannolikt så att det ändå blir en viss grad av miljöbeskrivning om hur det är då, i framtiden.

Teknikresearch

Nu arbetar jag med romanprojektet 2059 och skall göra det enligt skolboken vilket innebär att jag planerar ordentligt för vad som skall berättas om. Annars råkar jag i att skriva tjugo eller sjuttio sidor och sedan blir det totalstopp. Just nu planerar jag för teknikresearch för att på något sätt kunna uppskatta hur det kommer att vara om sextio år.

Jag skall vara mig

Att ”skriva sitt liv” är som att hänga ut sig själv. Som att stå på en scen och känna att byxorna håller på att ramla ner. Jag kommer att leda en cirkel i Studieförbundet Vuxenskolans regi om att skriva efter syftet ”Boken om mig” cirkeln går i sju träffar och följer just Boken om mig själv. Här handlar det inte om narratologisk teknik eller duktig gestaltning utan att var och en skall känna viljan och ha modet att skriva. Ett och annat enkelt om tidsperspektivet och dialogers viktighet kan vi möjligen prata om.

Själv har jag en annan vinkel på det där om mitt liv. Å ena sidan har jag velat fjärma mig från ansvaret att skriva i jagform (första-person) och å andra sidan kanske byta ut mitt eget namn och skriva i tredje-person. Det kommer antagligen inte att hålla. Vill man skriva med sitt eget liv som den stora huvudintrigen måste man nog själv ta ansvar för att vara den egna huvudpersonen. Därför infinner sig oroväckande frågeställningar om i fall något vill läsa detta, om det är en tillräckligt intressant historia etcetera. Jag har även brottats med tanken om jag skulle ta mitt livs historia och skarva på en hel massa ting. Jag byter namn till Villroy Münchhausen och skriver allt jag kan ha önskat att det vore. Nej och åter nej. Det måste bli genuint. Kan Torgny Lindgren upphöja det ringa och skriva om en pölsa så duger mitt liv till en roman eller en romanserie. Kallas detta hybris eller något annat?

Det var alldeles tyst. Inte en människa i skolan. Plötsligt dök vaktmästaren Rasken upp. Han stod still och bara tittade på Villy. I det samma stund förstod Villy att något inte var som det skulle vara att han sett fel på klockan. En massa tankar for runt i huvudet. Om jag bara står still och inte säger något, tänkte han. Bara väntar. Sekunderna tckade. Rasken log. Då sade Villy. – Jag vaknade så tidigt och hade inget att göra. – Du råkade inte titta fel på klockan kanske, sade Rasken. -Nej, sade Villy och himlade med blicken. Han ut på skolgården, satte sig på en bänk och åt upp en av lunchsmörgåsarna. Drack upp hälften av chokladen. Detta var i juni månad. Snart var det sommarlov. Hans första. Till hösten skulle han börja i andra klass.  

Tre dagar av försummelse

Nu har det gått tre dagar av försummelse, det vill säga att inte ha ”hunnit” skriva någonting vare sig här eller där. Nu är jag riktigt mänsklig.

Jag skall ändå göra ett försök att skriva en story om mitt eget liv. Jag kommer att testa två berättarperspektiv för att känna mig för om vilket som känns bäst av förstaperson och tredjeperson. Man får inte minimalisera sitt liv. Modigt av mig men det måste nog göras. Titeln är inte riktigt klar och syftet och temat inte heller. Skall det bli människorna på min väg som är intressanta eller är det jag? Det måste bli bådadera. Men vem i all sin dar vill läsa detta? Så får man inte tänka om man vill kalla sig författare. Att göra en intressant läsning och en berättelse om sitt eget liv skulle vara en utmaning av det värsta slaget. Jag som brukar säga att ”Min mor söp inte och man far slog mig aldrig. Därför kan jag nog aldrig bli författare”. Kanske, ”Jag heter Villy med enkelt V. Bra och dåligt tänkt och gjort” Eller ”…..

© 2019 villroy

Tema av Anders NorenUpp ↑