Förberedd

Allt nästan allt i media om coronaviruset står mig upp i halsen men jag måste följa med. Det är cirka fem månader sedan jag genomgick en stor hjärtoperation som numera känns helt overklig. Har jag egentligen varit med om det? Plötsligt uppstår en pandemi med en hiskelig smitta en osynlig fiende särskilt farlig för mig som kommit ut från det hela med betydande hjärtsvikt. Det kan upplevas som två hårda slag i maggropen. Vilket är värst? Två saker tillsammans är värst. Efter att en gång för nästan trettio år sedan har lurat liemannen i en kollision med en älg var jag tydligen något förberedd på att man kan övervinna och överleva det svåra. Man förlamas och nedslås därför inte i första taget. Coronasmittans gissel kommer dock att vara över om än efter en mycket lång tid av tålamodsprövande månader.

Inget självklart i livet

Äntligen har jag börjat planeringen för en roman jag tror på. Den skall handla om när livet rämnar eller rättare sagt om att inget är självklart. Det blir min egen berättelse om ett liv från början till när jag får beskedet av kardiologen efter en undersökning, ”du har en mycket allvarlig kranskärlsskada”. Jag kommer inte att skriva i förstaperson utan i andraperson som den allvetande berättaren. Huvudpersonen heter Villroy.

Det har utvecklats väl

Jag kom igång med konditionsträning riktigt tidigt. Ganska snart började jag köra konditionsträning fyra gånger per vecka och nu gäller intervallträning. Trots diagnostiserad betydande hjärtsvikt har jag inga dagliga men. Det är operationen med nya kranskärl, medicinerna och träningen som ger mig ett mycket bra liv.