villroy

En författares författardagbok

Det blev skrivstopp

Det blev som jag anade. Jag har gjort ett skrivstopp i sommar. Sommarprataren författaren Johan Hassam Kimeri gjorde flera års ofrivilligt skrivstopp. Därför kan även jag göra det utan dåligt samvete.

Semesteruppehåll

Sannolikt kommer jag att göra ett semester eller sommaruppehåll i mitt skrivande om det inte blir rysligt dåligt väder. Det är vad jag anar. Det låter som ett svagt argument. Jag kan ju ägna tiden till att tänka fram olika uppslag. Inte sällan är själva idén till berättelsen ett svårt kapitel. Så är det för mig.

Återbruk av en tidigare roman

Jag kände att jag tröttnat på romanen Balanskonstnären. Den opublicerade jag skrev under universitetstiden i studierna av Skapande svenska. Men nu förhåller det sig så att en roman först blir färdig när det i ansenlig utsträckning stryks, läggs till och formuleras om. Ett knep jag skall använda är att bland annat ändra namn på hela persongalleriet. Simpelt men kanske fruktsamt. Sedan skall jag ta mig an syftet med det hela det vill säga, vad kan jag vilja ha sagt. Det kallas sensmoral. Jag tänkte även skapa överblickbarhet så att jag vet vad jag egentligen i stora drag har sagt eller berättat om. Uppgiften blir nu att läsa texten löpande i en enda följd och återge huvuddragen. Det finns många verktyg och metoder att ta till. Jag skall göra ett tålmodigt försök. Hållbart är att ta vara på det som redan finns. Upplysningsvis kan jag tala om att jag använder skrivprogrammet Scrivener. Detta program fungera som man tänker och producerar. Se Scrivener.

Historiska spår

Under några dagar, med vistelser tillbaka i historiska spår besökte jag och min bror platsen där vi en gång bodde i mitten av femtiotalet. Platsen var rena historieskrivningen. Det första huset på platsen anlades 1620. Vi bodde sannolikt där 1955. Far byggde även en jordkällare. Vi gjorde då utflykter med små ryggsäckar gjorda av Gyllenhammars kartonger för havregryn. Även vi var mycket små den gången.

Lite längre ut där vägen tar slut

Dessa dagar är jag på besök hos min bror John och frun Kerstin i Filipstad. Vi har grävt i minnen om hur enkelt det var förr när mor skickade ut oss att leka, utan oro för någonting. Det fanns inte så många bilar då och vi bodde även de första åren lite längre ut där vägen tar slut.

Tar en halvfärdig roman

I våndan om vad jag skall skriva tar jag fram en tidigara skriven roman. Det var den jag skrev för flera år sedan vid mina universitetsstudiier i ämnet Skapande svenska. Jag hade blivit så trött på den att berättelsen gömdes undan. Jag har förstått att skapa en roman är ett mödosamt arbete med många om skrivningar och strykningar. Detta hade jag faktiskt ännu inte kommit in på när det gällde romanen med arbetsnamnet Balanskonstnären. Därför är det bara att ta mig an den berättelsen.

Sciencemixion baserad på en sann historia

Baserad på en sann historia skruvar jag berättelsen om mig själv. Inte för att teckna ett liv jag önskat utan helt enkelt en roande berättelse. Det kan bli det en lägra historia i flera mindre delar om en både vanlig och ovanlig människas liv och händelser. Jag skriver i tredjeperson med en allvetande berättarröst. Det kanske blir en ny genre kallad sciencemixion.

Mitt namn är Villroy, Villroy med enkelt V

Jag tröttnade helt på arbetet med den förra historien. Den som skulle handla om tiden framöver, om sådär en fyrtio år. Efter alla förberedelser tröttnade jag på historien jag egentligen aldrig påbörjade. I stället skall det bli det en lägra historia i flera mindre delar om en vanlig människas liv och händelser. Möjligen kommer jag att skruva en del i verkligheten genom att både sovra, utelämna och ibland försköna och förfula. Jag vill ha lite mera distans till berättandet varför jag kommer att skriva i tredjeperson. Men historierna bygger på mitt eget liv.

Fjällpaus

Det blev en ordentlig paus i skrivande och tänkande m kring att skriva. Åtta dagar i fjällen blev endast några kort strofer. Nu är det vardag igen och idéutveckling av skriv uppslag tar vid. På ett kafébesök i Umeå klämmer jag ram några tankar om nytänkt i skrivandet. Kan reportageformen och dagboksformen vara en gångbar idé. Det tror jag. Jag satt där uppe och blickade ner i Laivadalen, tror jag den heter.

2059 i stå

Det pågående romanprojektet gick i stå. Jag tröttnade helt enkelt på det hela. Sannolikt för att jag ägnat mycket stor tid och möda i att skapa Därför lägger jag projektet i träda och tar upp det längre fram. Förarbetet är som en investering och finns kvar. Kanske för att återupptas eller för att användas till någon annan skrividé.

Nu startar det mödosamma arbetet att hitta ett nytt skrivprojekt.

« Äldre inlägg

© 2019 villroy

Tema av Anders NorenUpp ↑